Folkbiblioteket i Vallgård öppnades den 10 september år 1908. Den dagen anlände vallgårdsbor och även stadsbor längre ifrån för att beundra låneavdelningen med bokmagasinet och bibliotekets två läsrum. Bibliotekets två pulpeter av engelsk modell för tidningsläsande blev mycket omtyckta och biblioteks-besökarna slukade nyheter från stora världen och artiklar om hemknutarna. Då fanns det fyra svenskspråkiga och sju finska dagstidningar samt hela 19 tidskrifter att tillgå.

I Vallgårds bibliotek firades 100 års jubileum den 10.9.2008. Hur hade månne en av öppningsdagens besökare kommenterat det nya 2000-talets bibliotek…? Vid sekelskiften var Johannes det populäraste mansnamnet. Låt oss alltså göra en tidsresa till det nyligen renoverade Vallgårds bibliotek.  Hans hustru Maria vågar nog inte komma med till biblioteket för hon har så mycket att göra där hemma och läskunnigheten är inte heller så bra.

Johannes tidsresa börjar med att han förundrar sig över biblioteksbyggnaden i Vallgård. Redan fasaden gjorde honom konfunderad. Inne i byggnaden blir han säkert starkt berörd av det ljusa rummet och den rymliga interiören. Johannes söker med blicken efter den stadiga disken med bibliotekarien, som sitter där med stora bokskåp bakom sig, men han hittar ingen sådan disk. Efter att ha grunnat en stund kommer Johannes fram till att de muntert stökande  personerna är ibliotekspersonal. Han går fram till dem och smått tveksamt ber han att få en bok medan han gräver efter en slant för låneavgiften. Johannes förvånar sig över att bibliotekarien hämtar boken i salen men han besluter att inte fråga om det. Däremot frågar han om låneavgiften, för han vet att det kostar allt mellan 5 och 55 penni att låna. Men funktionären tar ingen avgift och inte påminner hon heller om hur många böcker man får ha till låns och ingenting säger hon om lånereglerna. Funktionären småler och ger honom boken och förfallodagskvittot utan dess vidare kommentarer. Johannes fortsätter sin rundvandring i biblioteket. Han ser enorma mängder böcker och annat som man får låna samt massor av människor, som sitter djupt koncentrerade vid datorer, som apparaterna tycks kallas. Han hör ett glatt sorl och fruktar att någon nu får en åthutning. Ingen blandar sig i barnens prat. Alla tycks trivas och ha det bra!



Stackars Johannes har ännu en hel del att förundra sig över, men småningom övergår förvåningen i glädje. Han rusar kanske hem efter hustru och barn så att också de får se allt detta underbara. Alla skulle få ett eget bibliotekskort och ingenting kostar någonting alls så länge man hämtar tillbaka inom utsatt tid. Bibliotekspersonalen skulle berätta hur man kan förnya sina lån virtuellt, men att förklara detta för Johannes och hans familj skulle ta för lång tid.  Efter allt detta sätter sig Johannes och hans familj ner för att njuta av programmet vid Vallgårds biblioteks 100-års fest. De skulle höra hur biblioteksdirektör Maija Berndtson och bibliotekschef Harri Sahavirta öppnar festligheterna som fortsätter till sent på kvällen med tal, förevisningar, recitationer och sång.

Hundraåringen, som inte verkar tyngas av åren, gratuleras på det varmaste. Efter den nyss slutförda renoveringen är Vallgårds bibliotek både mångsidigare och stiligare, såsom också den service som erbjuds.