Sommar och semester betyder för många också mera tid för läsning. Ute på sommarstället finns det kanske ingen television eller dator som stjäl vår tid och de ljusa kvällarna gör dagarna längre.
Ord i tiden kommer här med förslag till sommarläsning och presenterar några böcker som alla anknyter till sommaren på något sätt. Det är böcker som tål att läsas om och om igen.
Vi börjar med en bok som vid det här laget blivit en klassiker, Tove Janssons Sommarboken (Schildt, 1972) en av hennes mest älskade böcker. Det är den första boken hon skrev efter muminserien och handlar om sexåriga Sophia som tillbringar sommaren på en ö långt ute i finska viken med sin pappa och farmor.
I berättelsen är det Sophia och hennes farmors förhållande som är i fokus. Pappan är mest en bakgrundsfigur som sitter vid sitt skrivbord och lägger ut sina nät, medan Sophia och farmorn utforskar ön tillsammans. Det lilla barnets rättframhet och nyfikenhet och farmorns livserfarenhet och vishet fördjupas i en fin relation, beskriven med värme, humor och allvar.
Sophia hjälper farmorn att hitta hennes löständer i mossan:
Vad gör du? frågar den lilla Sophia.
Ingenting, svarade hennes farmor. Det vill säga, tillade hon argt. Jag letar efter mina löständer.
Barnet kom ner från verandan och frågade sakligt: Var tappade du dem?
Här: sade hon. Jag stod just där och de föll nånstans mellan pionerna.
Sophia hittar löständerna, tittar på när farmorn stoppar dem i munnen och frågar När dördu och farmorn svarar Snart. Men det angår dig inte det minsta.
Humoristisk och vänlig är scenen där farmor och Sophia snokar i direktör Malanders nybyggda villa på grannholmen och blir ertappade av direktören med son och hund.
Hallå därinne! ropade direktören. Han stod på alla fyra och tittade in under granarna. Hunden är inte farlig! Mitt namn är Malander och det här är min son Christoffer som kallas Toffe.
Farmorn kröp fram och sa: Dethär är mitt barnbarn Sophia. Hon var mycket värdig och plockade granbarr ur håret så diskret hon kunde.
Materialet till Sommarboken är delvis biografiskt. Förebilderna till Sophia, pappan och farmorn finns i Toves närmaste familjekrets. I sin beskrivning av ön har hon inspirerats av den ö i Pellinge skärgård där hon tillbringade sina somrar. De fina och starka naturskildringarna understryker intensiteten i Sophia och farmorns förhållande.
Malin Kiveläs Australien är också en ö (Söderströms, 2002) har många paralleller till Sommarboken. Romanen utspelar sig på en ö ute i finska viken och skildrar förhållandet mellan en mormor och hennes barnbarn.
. 
Skolpojken Ole blir lämnad hos sina morföräldrars på deras sommarställe i skärgården när hans mamma, styvpappa Kennet och den nya babyn åker på semester till Florens. Mormor är stor och tjock med en röd fläta över ryggen och kedjeröker. Morfar har varit med om kriget och blivit stum på kuppen . På ön där mormor och morfar bor finns också Ekberget där fiskaren Runar Ek och hans engelska fru Lily och deras dotter Linna bor. Linna är jämnårig med Ole. Linna försöker lära Ole att simma, men han vill inte. Hellre badar han bastu, vilket han är duktig på. Ole är lite tjock, blir mobbad i skolan och trivs bäst för sig själv och med sina funderingar.
Ole är ett skilsmässobarn och ser sällan sin riktiga pappa. För honom är pappan bara en telefonröst.
Och min pappa är en telefon. Det är sant. Han är en röst i en telefon som frågar mig saker om hur jag har det i skolan och som jag svarar bra på för att få gå tillbaka och göra det jag egentligen höll på med [ …] Jag vet inte om jag tycker om pappa. Det är svårt att tycka om en telefon
Australien är också en ö är skriven på ett personligt språk med en varm humor. Och fastän det i berättelsen inte förekommer ett enda mord så hålls spänningen till bokens sista sida. Malin har skickligt skapat en intrig, vars slut läsaren småningom anar, sett genom ett barns ögon.
Om vemod och nostalgi vittnar den hemlighetsfulla grusväg som leder upp till villan på pärmen till Bo Carpelans roman Berg (Schildt, 2005). Romanen belönades med Finlandiapriset samma år.
I romanen återvänder den åldrade Mattias Bergmark efter femtio år till sitt barndomsställe Berg för att en sista gång träffa sin ungdomsförälskelse Sonja från granngården Rajala. Sonja var 22 år då den 8-åriga Mattias sommaren 1944 förälskade sig i henne och lever nu sina sista dagar på Berg tillsammans med Mattias yngre släktingar.
Scener från krigssommaren spelas upp i Mattias inre.
Jag stannar bilen vid den indragna busshållplatsen, den gamla mjölklaven håller på att säcka ihop. jag sitter och ser orörliga fält, inga diken som då. Jag ser pojkens nacke, min nacke, jag fylls fortfarande av förvåning och nyfikenhet, som en värmevåg inom mig. Och ändå söker ögat efter den tröttkörda hästen, den fullbelamrade höskrindan, de slitna möblerna, karelarna på flykt som skakar fram utan att se oss, det uppgivnas fräna lukt, och rädslans. jag öppnar dörren, stiger ur, står en stund och lyssnar. lärkor, ekon från trafik långt borta. jag dricker med ögonen, silvrig vind, smala skogsband, skogar jag aldrig skulle vandra genom.
Carpelans lyriska språk förmedlar skickligt känslan av barndomens somrar.
Jag går längs vägen och ser pappa barfota framför mig, med uppkavlade byxor, käpp i handen. Ormbunkar står som en exotisk skog upp mot slänten där bäcken sorlar. Där sprang vi som barn, med höga språng, skrikande. Tunga fåglar flög upp med gnistor, eld glimmade i skogsmörkret. Hur jag än ropar hörs jag inte. Pappa och mamma försvinner mellan de flammiga tallstammarna. Där, på sidan om vägen, sitter en liten pojke på en nedrostad harv, hoppar ned när han får syn på mig, springer på den heta vägen med korta språng, de gammalmodiga kortbyxorna fladdrar, han har hängslen. Sådana hade jag också. Plötsligt är han borta, som alla andra.
Nostalgi för en lite yngre generation bjuder Monika Fagerholms roman på. Underbara kvinnor vid vatten utspelar sig på 60- och 70-talen. Det var med den romanen som Fagerholm fick sitt egentliga genombrott som sedan rönt till flera framgångar som Diva (1998) och Den amerikanska flickan som fick Sveriges prestigefulla Augustpris 2005.
Året är 1962. Isabella, eller Bella som hon också kallas, Kajus och deras son Thomas hyr om somrarna en villa i skärgården. En dag flyttar en ny familj in grannhuset. Rosa, Gabriel och Renée Ängel med sin vita Chevrolet kommer direkt från Amerika där de tillbringat de senaste tre åren.
De kallar dem familjen Ängel. Det beror på bilen, den vita ängeln från bortifrån över haven. De har köpt den i Amerika Washington DC där Herr Ängel har jobbat på en elektricitetsfirma och familjen Ängel bott i åtminstone ett år; för att få ta in en sådan bil i landet skattefritt, säger Huotari som bor i sin fiskestuga på en holme mittemot stränderna i sommarparadiset ibland på veckosluten /- - -/De kallar dem familjen Ängel. De heter ju inte så. De har ett vanligt efternamn, ett efternamn som alla andra.
Bella och Rosa finner varandra och blir strandkvinnor
Isabellas och Rosas solglasögon sneddar uppåt på sidorna. När de har dem på sig samtidigt liknar de varandra, ser nästa ut som tvillingar. Samma mörka hår, samma bruna ansikten. Men Isabella är den med gult hårband och Rosa den i ljusröd badkappa, vit baddräkt, vita sandaler och vitt nagellack på tårna.
Men sommaridyllen går mot en mörkare upplösning. Gabbe och Bella inleder ett förhållande. I början på 1970-talet börjar Bella ett nytt liv med ett nytt barn i ett nytt land och Renée möter ett tragisk slut.
Men nu till sommar och sol på franska Rivieran. Då fransyskan Françoise Sagan (1935-2004) debuterade med sin roman Bonjour Tristesse (1954) var hon bara 18 år. Hon både chockerade och imponerade omvärlden med en sin för sin ålder ovanligt mogen beskrivning av kärlek, liv och död. Romanen blev omedelbart en succés. Den översattes till 22 språk och såldes i 5 miljoner exemplar. 1968 gjordes en film på boken med Jeane Seberg och David Niven i huvudrollerna. Sagan hann skriva 40 romaner innan hon dog av en blodpropp i lungan år 2004
Den sjuttonåriga Cécile tillbringar sommaren i en villa på Rivieran med sin far änklingen Raymond. Raymond är änkling med tycke för vackra damer och en lättsinnig livsstil. Som sällskap har han sin unga älskarinna Elsa som Cécile kommer väl överens med. Cécile träffar den unga juridikstudenten Cyril och en häftig romans uppstår. Det lättjefyllda livet fortsätter ända tills Anne Larsen, väninna till Céciles mamma, dyker upp. Samtidigt som Anne lägger beslag på Raymond. tar hon sig an Céciles uppfostran och pressar på henne att läsa till sin examen. Förbittrad över Annes inblandning smider Cécile en grym plan för att bli av med henne. Också denna soliga sommarroman får ett mörkt slut.
Ord i tiden
önskar sina läsare en skön sommar!
Ylva Uotila
Richardsgatans bibliotek